Livet fick sig en käftsmäll

Där satt jag, för en och en halv månad sedan och lovade er att bli bättre på det där med bloggen. Kände verkligen att jag ville blogga mer. Men så kom det en helg som förändrade hela situationen. Jag hade en kul utekväll och vaknade upp smått bakfull dagen efter av att klockan ringde för att jobbet kallade. Dagen slutade uppe hos min fina morfar, då han somnade in efter en tids sjukdom.
 
När jag skriver detta sitter jag på riktigt och gråter. Så fort jag tänker tillbaka på den kvällen så kommer tårarna.
Att vara i samma rum som ens morfar när han tar sitt sista andetag är så tungt. Allt känns så surrealistiskt och det känns som att man ska vakna på en kick av att någon nyper en i armen. Men nej. Det hände aldrig och plötsligt var det vår tur att känna på den där djupa sorgen och eviga saknaden. Samtidigt som jag kände en stor frid av att varit på plats när han valde att somna in. Det var inte kul att se sin morfar så sjuk. Mer sårbart kan det inte bli. Jag fann liksom ett lugn av att veta att han inte hade ont mer. Samtidigt som hjärtat krossades av att se min mormor förlora sin livspartner och stora kärlek. Inte minst min mamma med sina systrar som förlorade sin pappa. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan mina föräldrar.
 
Plötsligt känns det som att man tagit mycket förgivet samtidigt som man ständigt minns tillbaka på allt fint man fick uppleva och vad min morfar gett mig. Mer än vad jag någonsin kommer förstå. Utan honom hade jag inte funnits. Och nu är han borta? Hur kan han bara försvinna? Vart tog han vägen? Frågorna är många. Om inte oändligt många.
 
Som ni förstår fick sig livet en törn. Jag tappade totalt all matlust och jag har inte städat på flera veckor. Jag har funnit en stor frid trots allt och jag känner mer en otrolig saknad. Men jag är inte riktigt tillbaka än. Sakta med säkert. Jag har unnat mig lite fina saker och jag ska på Alcazar med mina favorittjejer på lördag. Jag har valt att bara omringa mig med massor utav kärlek och glädje. För det vet jag att morfar hade unnat mig.
 
Är det inte märkligt att man alltid vill ha det man inte kan få? Att saknaden är som störst när det är definitivt att man aldrig någonsin kommer få träffa honom igen? Med andra ord; visa kärlek och omtanke. Ta tillvara på tiden man har tillsammans och ta aldrig något förgivet. Livet är alldeles för sårbart. Alla dör en vacker dag och alla lämnar kvar spår av saknad.
 
Som jag saknar dig, morfar!

Att komma igång

Nu har jag suttit och stirrat på ett tomt blad i flera minuter utan att ens ha en aning om vad jag ens gör inloggad på min blogg. Jag skriver så sällan att jag nästan inte vet vad jag ska skriva längre. Sen samtidigt så vill jag skriva för att jag egentligen behöver ventilera lite då och då. Sen klickade jag in på min kära vän Hannas blogg och såg att hon bara vräkt ut inlägg att läsa. Då tänkte jag direkt att jag borde vara sjuk som inte ens kan skriva något utan att sudda ut det igen. Hur kan jag INTE ha något i huvudet som jag kan filosofera kring. Jag som alltid har massa att tänka på. Senast igår frågade jag liksom Robin om han visste om hundbajs kan frysa när det är minusgrader ute. Låt mig tillägga att vi inte diskuterade något för stunden utan det var bara en tanke som dök upp i mitt huvud.
Jag får alltid höra att jag har livlig fantasi och det är inget jag nekar till. Jag kan vara helt galen ibland och då ser jag det som helt omöjligt att jag inte ens har något att prata mer er om här på bloggen. Min vardag är som alla andras. Jag jobbar, sover och äter. Åker på utflykter då och då men hur kul är det egentligen att läsa om? Jag vill att min blogg ska vara min fristad där jag kan släppa loss det jag känner för att ventilera och inte som en dagbok där det bara handlar om vad jag hittar på då och då. Det är ju knappast kul att läsa om när man är så sjukt inaktiv som jag varit den senaste tiden.
 
Just som alltid under denna årstiden så bara skriker min kropp efter någon form av inspiration. Jag blir helt grå och matt av att traska runt i samma spår i detta kalla och bara allmänt trista väder. Vanligtvis får jag tillbaka mycket av min charm när jag får lite sol på näsan och det problemet är redan löst. Jag har faktiskt varit en vända i Dubai för någon vecka sedan. D-vitaminen är det inte total brist på än, men trots att jag har energi så känner jag att allt annat inte hänger med. Just nu trånar jag efter alla klädesplagg som är svarta. Skitiga, gamla terrakottakrukor i olika storlekar och färsk ananas med Nutella. Jag känner för att slänga allt jag äger och köpa nytt samtidigt som jag känner för att spara lite pengar och ärligt talat så tror jag att jag ska ringa banken för att börja amortera lite på mitt bostadslån. Kanske stå på en loppis snart? Jag vill ha en ny väska men det känns inte så miljövänligt att bara köpa hela tiden. Jag behöver nya jeans också. Typ 3 par. Behöver en megarensning i garderoben. Så mycket urtvättade t-shirts och håliga jeans jag kan skänka alltså.
 
Ja, ni ser. Min hjärna funkar! Den är högaktiv.
 
Jag återkommer med mer tokigheter. Puss.






 
 

Ett passande inlägg

Jag vet att jag inte vinner OS-guld i bloggning. Men jag har varken känt vilja eller ork. Ibland är det helt enkelt bara rogivande att sitta och skriva av sig lite. Känns som att man pratar med sig själv. Eller som att folk kan läsa mina tankar. Jag har inte hört av mig sedan påsken. Men jag kan inte låta bli att flika in just nu.
 
Sommaren är förbi och jag har, som flera somrar tillbaks, jobbat mig förbi det varma vädret. Jag valde ju att avbryta min utbildning i julas. Det var rätt beslut. Jag trivs så bra på jobbet. Jag vet att jag inte kommer jobba där i all evighet. Men jag har fått så mycket nyttigt i bagaget. Man hanterar så mycket olika sorters människor var dag. Vi får helt enkelt se vad framtiden visar. Men jag är öppen för förslag. Jag försöker att inte vara impulsiv, men samtidigt så är jag inte det så har jag sån beslutsångest. Den har seriöst blivit hemsk sen jag flyttade. Helt plötsligt tas alla beslut själv. Robin blir tokig ibland. En gång stod vi i charken på Maxi i kanske 10 minuter för att jag inte kunde välja vilken skinka jag ville ha. Det kallar jag i-landsproblem.
 
Vi har varit en sväng i Berlin under midsommar. Jag gillar Berlin verkligen. Synd bara att vädret inte var det bästa. Jag var även en sväng på Cypern och fick lite fräknar. Väldigt behövligt efter denna sommaren. Tror alla instämmer. Jag har även firat ett år som stadsbo. Ett år som gått både galant och fort. Jag trivs så himla bra. Älskar att bara ligga i soffan, ensam i min Polarn o Pyret pyjamas och fisa. Ingen att ta hänsyn till och bara det jag är sugen på kommer in i kylskåpet. Känner jag för att äta nachos och guacamole till frukost (..som i morse) så gör jag det. Älskar att man kan använda "för att jag är vuxen" som en ursäkt för allt! Karma fick jag däremot känna på då jag fick rensa avloppet i duschen igår. Då var det inte kul att vara vuxen. FY!
 
Hur som helst. Anledningen till att jag ville titta in var för att berätta en sak för er. Ni ser mitt förra inlägg. Då berättade jag ju att Carolina Gynnings tavla "the girl I want to be" alltid varit en stor favorit hos mig. Skrev även att jag innan årsskiftet skulle ha en sådan på väggen. Guess what!? Jag fick den av Familjen & farmor/farfar i fördelsedagspresent!! Jag kunde knappt tro mina ögon. SÅ himla glad är jag för att den hänger på väggen hos mig!
Här har ni min alldeles egna tavla! En alldeles fantastisk signerad litografi!
 
På återseende kära ni. Det får inte gå så här lång tid innan dess. Lovar!
 
 

The girl I want to be

Sedan jag var på Carolina Gynnings utställning på Ystad Saltsjöbad för första gången så har jag varit helt förälskad i en av hennes tavlor. Jag tänker ofta på den nu när jag försöker få upp lite på väggarna här i lägenheten. En av gångerna stod jag till och med i kön i ett par minuter med just den litografin i handen. Det slutade med att jag la tillbaka den pga prislappen. 
3900 svenska kronor i ren kärlek. 

Innan året är slut så ska jag ha den uppe på väggen. Jag är väl värd den samtidigt som trånat så länge. 

"The girl I want to be" av Carolina Gynning

Gode gud låt mig börja se färg igen

När allt är sådär lite snöigt, blaskigt och allmänt trist så brukar jag alltid söka mig till något som gör mig glad.
Just nu har jag en period där jag riktigt söker efter något nytt och fräscht att kunna få lite inspiration från. 
Just nu gör chili con carne mig väldigt glad. Så det har jag ätit nu ett par gånger på några veckor. Av någon konstig anledning så har jag också börjat äta frukost. Vaknar hungrig. Havregrynsgröt med äppelmos och mjölk. Kan vakna mitt i natten och längta tills att jag får äta. Ni som känner mig förstår givetvis att detta är sjukt! Jag har aldrig någonsin varit ens sugen på frukost. Dagens absolut jobbigaste mål, enligt mig, som jag gärna skippar. Häromdagen var jag och mamma i stan en sväng. Gick inom H&M och kom ut med tre plagg till Robin. Har liksom ingen inspiration när det kommer till kläder just nu. Känner mig bara tråkig. Skulle lätt kunnat sälja hela min garderob för att kunna köpa helt nytt. Tur att jag och mamma pratar om att sälja saker på en loppis igen. Goa pengar för saker man inte ens har behov av längre. Miljövänligt och prisvänligt för de själar som efterfrågar det. Förhoppningsvis kommer det lite inspiration när jag ska äta gott och dricka lite vin med Li i morgon. Den människan är så snygg så att jag svimmar och inspiration.. det har hon gott om!
 
Såhär lägger jag upp en bild på saker som gör mig glad. Två tavlor (Desenio) som jag gärna skulle haft på mina köksväggar, en ny rengöringskräm från BareMinerals och till sist ett par marinblå mockasneakers från H&M.
 
 

Efter regn kommer solsken

Vilken klyscha! Men ack så sant. När man har nått botten finns det ingen annan väg än upp. Jag hade en tuff höst förra året. Mycket som hände under året som jag nu i efterhand inte hann bearbeta. Jag har så svårt för förändringar och behöver tid för att själv kunna hitta nya rutiner. Magkänslan har alltid varit min vän och den litar jag på till 100%. När något inte känns rätt ja, då vet jag att aningen så är det magkänslan eller så måste jag bajsa.
 
2015 började bra. Eller tja, 1/1 var jag ganska så bakfull. Jag ser glimtar från nyår av egengjord bearnaise, shots och lilla jag som röker cigarr. Jag inser att jag bara har människor jag älskar runt om kring mig. Jag följer hjärtat när det gäller framtiden. Beslutet av att hoppa av skolan känns mer rätt för var dag. Jag har en lägenhet som jag skulle kunna gå i ide i. För att fortsätta med ytliga grejer så kom H&Ms vår- och sommarkatalog på posten och hallå? Vem blir inte helt tokig då! Snart bikinisäsong! I skivande stund har jag faktiskt precis provat allt jag beställde därifrån i söndags och jajamen, årets första bikini är i mina händer. Robin fick mig förövrigt att bli medlem på Bet365 och han la några bet med den femhundringen jag la som insats och vips så har jag 1700 kr! Inte ett förlorat öre. Jag har ett leende på läpparna redan och jag hoppas att detta året inte går fullt lika snabbt som förgående men att jag fortsätter med leendet tills nästa bakfulla nyårsdag.
 
Det har börjat spanas efter årets sommarresa och det lutar åt Montenegro. Nytt och spännande. För övrigt så skulle jag under 2015 vilja besöka Warszawa också. En billig weekend som också kan vara ganska intressant. Ska minsann försöka få med min käre man på det där.
 
2015 - gör mig inte besviken!
 
 
 
 

Spotta i nävarna och ta det med en nypa salt

Ja, ibland går inte allting som planerat. Jag har hoppat av högskolan.
Det finns en lång förklaring till det hela. Där är många olika anledningar. Jag kan diskutera detta i evigheter men ni ska veta att jag haft det jobbigt med att ta ett beslut. Jag har tänkt genom detta länge. Jag tänker inte skriva massa anledningar. De som frågat har fått. Men beslutet är väl genomtänkt och jag känner att jag gjort rätt val. Det var ganska jobbigt mentalt för mig för det kändes som att jag misslyckats, men nu har jag faktiskt bara insett att det hela inte var för mig. Men som sagt; det finns många olika anledningar. Nu är jag tillbaka på Intersport, som jag saknat. Där känner jag mig både säker på det jag gör och bekväm.
 
Jag har även varit en tur i London. Det var mysigt att strosa runder med mina föräldrar. Uppskattade verkligen lite ensamtid med dom nu när jag flyttat. Shoppade gjorde jag. Men i lagom mängd. Känner att det vuxna, ekonomiska tänket har kommit i kapp mig. Jag är nöjd. Vi tittade även på the Lion King. Helt fantastiskt kul. Satt med hakan i golvet och med gåshud på armarna under hela föreställningen. Jag ska definitivt gå på musikal där igen. Dyrt, men enligt mig värt varenda öre!
 
Nu i december får jag inget studiemedel och jag får inte någon stor lön. Så en utmaning väntar. Men jag får ta den smällen. Känner mig faktiskt ganska redo att gå vidare. Nu har jag provat detta. Nu vill jag gå på stadig mark igen ett tag tills det är dags för nya äventyr. Det har hänt så mycket i år för min del så egentligen kändes det lite mastigt att börja plugga på det hela. Tror att det tar längre tid än väntat att vänja sig vid tanken på att jag faktiskt har en egen lägenhet. Jag är fan stolt över det hela. Jag tycker också det är kul att jag har något alldeles eget som jag själv får göra till mitt egna krypin. Det är riktigt stort för mig som absolut inte hanterar förändringar speciellt bra.
Jag är 22 höstar. Jag har hela mitt liv på mig att hitta någonstans att passa in. Men just nu känns det ganska bra att inte ta livet allt för seriöst. Jag vill ha mer kött på benen för att orka med sånt.

Höstrusk, tentastress och en väldans massa chokladbollar

Här sitter jag! I sängen och korrläser en tenta som ska redovisas i morgon. Osäkerheten verkligen gnager då jag inte vet om jag tolkat uppgiften rätt. Men det får vi antagligen se i morgon. Lite nervös är jag allt. Detta är den första enskilt muntliga redovisningen, så jag hoppas att min lärare är på bra humör. Försöker peppa mig lite med att jag har en tallrik chokladbollar i kylen att tröstäta ifall det skulle gå åt pipsvängen.

Jag fick med mig Robin till Ikea för någon dag sedan. Köpte några ramar, lite blommor och ett par furuskåp att ha i vardagsrummet. Gick en hel del slantar, men använde mig utav lite födelsedagspengar. (Tack Farmor och Farfar!) Dagen efter mitt kära Ikeabesök hade jag däremot besiktning av bilen. Fick efterkontroll. Bromskivor och bromsklossar bak behöver bytas. Genast fick jag en riktig ångest för att jag varit på Ikea och roat mig.  Det var väl typiskt! Samtidigt så lyser servicelampan så ikväll körde jag in Bettan på verkstaden. Shit happends.. men typiskt nog alltid en student! Det var tur att jag inte slösade upp alla födelsedagspengar. Men nu åker resten och lite till. Livet som vuxen, antar jag. Fast nu ska jag bli sådär tråkig och lillgammal. Men jag måste säga att jag tycker om livet även fast man blir ruinerad. Jag tycker om att ta ansvar för mina handlingar och jag är fan stolt över att jag klarar mig utmärkt! Jag har sedan barnsben alltid velat göra saker och ting själv, utan hjälp. Jag blir nästan bara frustrerad när folk erbjuder sin hjälp utan att jag behöver den. Supertråkiga saker som tv- och radiotjänst, besiktning, el och toalettpapper. Vad är allt det bra för? .. det kostar pengar. Ja. Men på något sätt känns det som att man gör rätt för sig och den känslan gillar jag. Skulle inte vilja flytta hem nu när jag vet att jag klarar det.
 
Föresten, vad händer med hösten? Den är inte så farlig som jag trodde! Den är ju ljummen och inte alls sådär ruskigt kall.. Däremot myser jag med massa ljus och röda kinder istället. Härligt att få lite omväxling faktiskt. Oftast så är jag inne i mitt hösthumör vid denna tidpunkt men icke. Jag tycker det är ganska behagligt faktiskt.
 
Nej, jag får väl fortsätta med min lilla läsning. Måste skriva ut det också.
 
Puss och kram!

En bitter höst-Frida

Nu klagar folk på att det var länge sedan jag skrev så jag får väl göra ett inlägg eller två till er.
 
Jag trivs som fisken i vattnet i min älskade lägenhet. Vill inte bo på något annat ställe. Känns faktiskt konstigt att sova hemma (hos päronen), de få gånger jag gjort det. Jag börjar känna av Frida-vibbarna här inne och jag har bott in mig ett tag nu. Där är däremot fortfarande saker jag vill köpa. Men pengarna finns inte riktigt där. Jag har en halva kvar av mitt vardagsrum att fixa till. Ett större matbord för 6 pers och sen någon form av hyll-/skåpvägg får det bli. Jag är ute dagligen och letar efter olika tavlor. Hittade en jag verkligen älskade men när jag väl fick tummen ut ur rumpan för att beställa den så fanns det givetvis inte kvar i "min" storlek och den ska tydligen sluta tillverkas fick jag reda på via mail. Däremot har jag andra planer. Men jag vill verkligen känna in dom först. Jag vill ha något coolt, klassiskt men ändå stilrent samtidigt som det kan få vara lite Roy Lichtenstein över det hela.
Mjukt och skönt men grafiskt. Lite så skulle jag säga att min lägenhet är. Vilket påminner mig om att jag måste köpa mer ljus. Älskar ljus. Trodde aldrig att jag skulle vara en SÅDAN tjej.. men tydligen.
 
Jag vet inte om jag ens nämnt det i bloggen men jag har haft ont i min käke ett bra tag. Jag har, sedan tandställningen togs ut, haft bettskena för att jag både gnislar och biter otroligt hårt när jag sover. Min ena visdomstand började komma ner i början på sommaren, varav jag slutade använda min bettskena för att den skulle kunna komma ner lite snabbare. Sen fick jag riktiga bekymmer med käken. Jag har slutat äta saker som är jobbiga. Allt från bröd, kött, frukt etc. Sen början av augusti har jag faktiskt tagit en Ipren varje dag för att jag ens skulle orka äta något. Jag har mått jättedåligt av detta och nu sedan början av september har det varit som värst. Jag var uppe i 2-3 Ipren per dag och jag stod inte ut. Fick en tid hos tandläkaren som sa till mig att jag skulle börja med min bettskena, som inte gick på längre för att jag bitit ut tänderna. Fick göra en ny, vänta på den och när jag väl var där för att slipa till den så pratade vi ordentligt om hur ont jag faktiskt har. Då visade det sig att dom inte alls trott att jag haft så ont som jag har haft och dom trodde inte att jag tog så mycket Ipren etc. Dom ringde till en specialist. Jag fick åka till käk-kirurgen på CSK och där konstaterades det att jag har ett käkledsdiskbrock (en käkledslåsning). Jag vet! Jag visste inte heller att man hade diskar i käkarna. Men tydligen. För att försöka bli av med det måste man alltså vrida käken ur led, för att sedan sätta den på plats igen. Alltså försöka få disken på plats. Detta gjordes 2 gånger på mig. Jag skulle på återbesök efter en vecka. Kom tillbaka - dom vrider käken ur led på mig 3 gånger till och detta hjälper fortfarande inte. Eller jo.. lite. Men inte alls i den utsträckning jag önskat. Herregud! När jag var som värst fick jag inte in en banan i munnen! Kunde inte öppna mer. Jag kan fortfarande inte vrida käken alls åt höger. Där har jag en låsning som inte ger sig. Nu sitter jag här med en stor tvättklämma (tänk er en STOR tvättklämma...) och den har jag i munnen för att stretcha ut min käkmuskler. Det har blivit bättre nu. Jag tar inga Ipren alls sen en tid tillbaka men jag är trött på att ständigt välja mat efter vad som går in i munnen! Jag har haft jätteont.
 
Något som gör mig gladare är att jag ska till London igen. För ett tag sedan bokade jag, mamma och pappa en weekend dit. Shopping, lite musikal och jag antar att det blir lite coola marknader och sånt. Vill åka till Abbey Road. Där har jag faktiskt inte varit innan och jag tror att pappa också skulle kunna tänka sig att gå över övergångsstället som the Beatles gjorde på sitt sista skivomslag. Häftigt!
Vi ska se the Lion King. Som ska vara magisk! Ska bli spännande. Biljetterna var svindyra, men det ska vara värt det. Skönt att spendera tid med familjen nu när jag inte bor hemma. Såg dom knappt i somras heller. Calle ska däremot inte följa med för han är tydligen alldeles för cool för att hänga med sin familj i London. Mes.
 
Jag hoppas ni är nöjda med mitt inlägg. Största delen är ju rena klagomål men så får det vara. Jag är sjuk. Har jätteont i halsen så jag antar att det är som jag är bitter idag. Nu tänkte jag göra pannkakor, äta dom i sängen och klämma en kiwi. Ska se om jag hittar en rolig serie eller film att titta på.
 
Puss

Tittut!

Det har hänt så mycket att det inte skulle få plats i bloggen.
Jag har varit på Santorini! En jättemysig, liten ö som jag absolut kommer åka till igen. En riktigt rolig resa som var fylld med sol, bad och gott att dricka. 
När jag kom hem så drog plugget igång. Nu är jag inne på min tredje vecka som lärarstudent och ännu har jag inte gett upp. Det är förvirrande, tufft men skönt. Helt plötsligt har jag något ordentligt jag måste göra. (Inte för att jobbet har varit slappt men det blir ju en piece of cake efter tre år..) 
Jag har fyllt år. Så nu mer är jag 22 år. Inte heller någon värst big deal. Första födelsedagen i lägenheten däremot! Det var ju spännande..
Idag var jag och Robin på Ikea. Jag fyndade en fotölj inne i fyndbutiken. 49% rabatt! Det kallar jag shopping alá Frida! Lägenheten börjar fyllas ut och se ut som min alldeles egna lägenhet! Jag är även väldigt lycklig då jag köpt både örhängen och en klocka från Marc by Marc Jacobs. Det förtjänade jag efter denna sommaren. 
Ja, det har hänt mycket.. Men mest av allt känner jag att jag börjar bli mig själv igen efter denna sommaren. Det tog hårdare på mig än vad jag trodde. 




WISHLIST

Detta skulle göra mitt liv komplett. Just saying.
Neonletters från Seletti
Posters från Desenio
Lamporna från Lagerhaus
Resten från IKEA
 
 

En solig men jobbig sommar

Nu har jag bott i lägenheten i ungefär två veckor. Jag har inte gråtit av hemlängtan en enda gång. Snarare har jag blivit förvånad över hur skönt det faktiskt är att bo själv. Jag känner mig hemma och börjar mer eller mindre hitta allt nu. Jag börjar få rutin på det helt enkelt. Jag stutsar inte in i min sängstomme längre och jag snubblar absolut inte på tröskeln till toaletten mer. 

En sak som jag la märke till häromdagen var att jag fortfarande känner att jag städar den förra ägarens skit och smuts. Det känns inte som jag städar efter mig själv. Jag vet liksom inte riktigt när jag ska lägga av utan hade helst skurat i flera timmar. 
Det ska tilläggas att jag var magsjuk i torsdags (spydde för första gången i lägenheten!!) och ändå kändes det som att det inte är jag som skitat ner.

Jobbtiderna börjar minska lite till min glädje. Att jobba 200 timmar i juli var lite för mycket. Känner att det har satt sina spår. Jag har nu, med facit i hand, insett att jag aldrig varit så trött och sliten i mitt liv. Kändes nästan som att man bodde på jobbet. Även fast jag är tacksam för att jag fått chansen att jobba på ett ställe som verkligen lärt mig mer än mina tre år på gymnasiet. Känns konstigt att säga det, men utan Intersport i bagaget hade jag aldrig varit den jag är idag. Jag känner verkligen att jag tillför något. Det har fått mig att orka. Att dessutom ha en så bra kundkontakt som vi har är kul. Det är inte svårt att öppna dörrarna för dagen med ett leenden på läpparna. Jag känner mig ledsen för att snart mina dagar på Intersport kommer vara över men jag ser fram emot allt nytt som kommer hända. Nya ansikten. 

Om två dagar åker jag till Santorini och SOM jag längtat till denna vecka! Det ska bli så skönt och jag känner ärligt talat att jag är värd var enda drink och soltimme. Jag ska inte göra ett skit mer än att ha det gött. 

Igår var jag i Malmö och hade en heldag med Isabell och Hanna. Det var så välbehövt med ett ordentligt skratt som på den "gamla goda tiden". Dessa tjejerna får mitt hjärta att slå dubbla, om inte trippla, slag. Inget lågt blodtryck här inte!! 

Det är mycket jag skulle vilja säga. Men det är svårt att sätta till ord. Denna sommaren har varit en känslomässig storm för min del. Jag har köpt lägenhet, kommit in på högskolan, jobbat röven av mig och jag har faktiskt flyttat hemifrån. Det är inte riktigt förens nu som jag känner att jag borde öppnat ögonen och tagit tillvara på allt istället för att vara så fokuserad på jobb jobb och jobb. Det hände för mycket för lilla mig att hänga med på. Har knappt träffat varken vänner, familj eller pojkvän. Inte undra på att ni här på bloggen inte heller sett skymten av mig. 

Jag har antagligen fått mitt straff från "vem vet vad". Magsjuka och cykelstöld på bara ett par dagar. Ska börja tänka på min karma. Vem vet, efter semestern (då jag tar det lugnt på order!) så kanske tjuven snällt har ställt tillbaka cykeln han "lånat". Jag måste börja ta det lugnt. Det är både bättre för mig och cykeln.





Tjuvkik!





ÄTA - JOBBA - FLYTTA - SOVA

Ni anar inte hur mycket som hänt på sistone! Jag har kommit längre med lägenheten. Troligtvis flyttar jag in om en vecka. Jag har kommit in på förskollärarprogrammet! Tackat ja och allt. Så nu blir jag student! 

Jag jobbar fortfarande som en tok. Känns som att jag är på jobbet dag ut och dag in. Ska bli skönt nu när augusti lugnar sig så att jag kan få lite fler lediga dagar. Antalet lediga dagar i juli får plats på en hand. Veckan på Santorini är efterlängtad kan jag säga.

Jag tänkte bara titta in här lite snabbt. Sitter just nu och äter på jobbet. 






Fullt upp

Ja! Fullt upp är precis vad jag har och det är då inte med lägenheten. Jobbar just nu som en tok på beachen i Åhus. Känns som dygnet runt. Har 10 dagar kvar ungefär. Är så glad att jag har veckan på Santorini att se framemot. Annars tror jag att jag hade gått under. 

Det har hänt massvis i lägenheten. Soffan är uppe, lika så sängen. Har fått in lite köksprylar och diskat dom. Men jag har fortfarande massvis att inhandla men låter det komma lite med tiden också. Prio ett är kanske inte en ballongvisp. På de få lediga dagar jag har ska jag försöka förflytta mig mer och mer mot Kristianstad. Tänkte ta och slänga in kläder i bilen som jag inte använder på ett tag. Lika så skor/jackor. Det är så mycket som ska in som man inte tänker på. Jag är lika frånvarande i bloggen som jag förmodligen är hos mina vänner. All min tid och kraft går till iobb och lägenhet. Jag är så glad att jag fått möjligheten att flytta hemifrån. Men det kom på den mest olägliga tiden på året. 

Iallafall. Tänkte slänga inom ett hej. Ett överlevnadstecken om man vill kalla det så. Jag är på god väg. 

En gammal bild. Men jag tycker jag ser så jävla snygg ut på den och därför tycker jag att ni ska få se den. #ärlighetenkommerlängst

Frida på bild

Hejsan & välkommen!

Mitt namn är Frida. Jag är en 23 årig tjej & jag skriver om det jag har på mitt hjärta. Alltså om allt och inget & det är egentligen inte någon bra strategi.

Ta mig med en nypa salt, mina vänner. Menybild Kommentera väldigt
gärna och läs vidare.

& Robin, du får mig att le ♥

Hejdå!

Design by Österlens Webbyrå